Upprepningen

"Boken låg där, jag drog ut den, men öppnade den inte för att läsa det jag hade skrivit liksom i yra, slet bara ut sidorna och rev dem i bitar utan att läsa dem först och smög ut till badrummet och spolade ner dem i toaletten. Nu visste de det, nu förstod de hurdan jag var…" ”Varför skriver jag du när jag menar jag?” frågar sig berättaren i Hjorths mest autofiktiva bok hittills. Författaren upprepar sig av en anledning: för att ”det du vill glömma återvänder, hemsöker dig” genom livet, presenterar sig i nya skepnader och med ett alltmer insisterande pekande. Det handlar om ett lägga pussel för att göra den egna livshistorien begriplig. En tonårig flicka, hårt hållen hemma av en neurotisk mamma och en stum, bortvänd pappa. Hon är på väg in i något eget, har träffat en kille som till råga på allt heter Finn Lykke. Men sexdebuten blir inte alls vad hon tänkt sig. I stället blir det hennes livs första lektion i att en lögn – det man diktar ihop – kan tas för sanning och att det aldrig finns någon väg tillbaka. Det flickan skriver i sin dagbok skapar en tryckvåg genom hemmet som gör att maskerna faller och avslöjar brottet hon utsattes för som barn. Barnet, offret, som sedan väckte så mycket skuld och skam att de vuxna vände sig bort. Hjorth skriver här med en klarare ton än någonsin tidigare om ensamhetens ojämförliga smärta och att behöva rädda sig själv tillbaka till livet.

”Chockerande bra! … ett brutalt och skrämmande familjedrama.” VG

© 2025 Natur & Kultur Digital (Hljóðbók): 9789127188303

Þýðandi: Jens Hjälte

Útgáfudagur

Hljóðbók: 23 maj 2025