Lyssna för 9 kronor i 1 månad. Tidsbegränsat erbjudande.

App Store

Google Play

{{seriesTitle}} - Bokserien

SE - Details page - Device banner - 894x1036

Kliv in i en oändlig värld av stories

Lyssna när som helst, var som helst

Ester Ringnér-Lundgren

"Och slanten, då?" sa tant Humlesurra vänligt.
"Oj, då" sa lilla Trulsa "den glömde jag. Jag har den i fickan."
Hon kände efter i båda fickorna. Men slanten fanns inte där.
"Oj, då" sa hon om igen "tänk, om jag har tappat den …"
Men så sken hon upp.
"Den ligger ju i korgen" sa hon.
"Som finns någonstans ute på ängen" sa tant Humlesurra och ruskade på huvudet "En sån liten slarva du är, Trulsa!"
"Ja, o, en sån slarva jag är" sa lilla Trulsa bekymrad.

Storyside

Trulsa och Pysseliten

Lilla Trulsa

Lilla Trulsa hade en hemlighet!
Hon höll på att göra en fin födelsedagspresent till sin mamma.
Det var bara en till, som visste om hemligheten. Det var Solkatt, den snälla, lustiga trollkatten, som lilla Trulsa hade träffat på ängen en solig morgon i maj.
Jo – en till! Rosa-Blomma, dockan, förstås!

Lilla Trulsas hemlighet

"Jo, men har man sett" sa farbror Lunker "ett enda frö ligger här på botten."
Han krafsade fram det ur ett hörn av asken. Det var ett vackert frö, långsmalt och randigt – man kunde gott förstå, att om man trädde upp en lång rad av sådana frön på en tråd, så kunde det bli ett mycket vackert halsband.
"Det här får du" sa farbror Lunker och räckte solros-fröet till lilla Trulsa.
"Ja, men det … " sa Trulsa besviket.
"… kan aldrig bli ett halsband, nej!" sa farbror Lunker. "Men det kan bli det som bättre är. Det som det är avsett till. En blomma! En stor vacker blomma!"

Lilla Trulsas namnsdag

Pelle Snigg var i alla fall på promenad. Det såg lilla Trulsa, så hon böjde sig fram och ropade ner till snigeln:
"Vart ska du gå, Pelle Snigg?"
Trulsa kände igen Pelle Snigg och visste vad han hette, för han brukade hålla till i hasselsnåret strax intill.
"Till min moster, sa Pelle Snigg. Hon har födelsedag i dag."

Lilla Trulsa och Pysse-liten

Trulsa skulle börja skolan. Inte i den riktiga, där man fick lära sig läsa och skriva och räkna – för det var Trulsa för liten för ännu – utan i lekskola! Men det var märkvärdigt nog!

Lilla Trulsa i leksolan

Hatten var alldeles för stor, förstås. Den sjönk ner över öronen på Trulsa. Man såg inte stort mer än hennes lilla trubbnos och glada mun. Hennes snälla bruna ögon bara glisade fram litet under brättet.
Trulsa drog fram en stol till spegeln och klättrade upp.
"Oj, vad jag är fin!" sa hon.

När lilla Trulsa klädde ut sig

Pysse-liten hade fått en kärra. En fin, röd kärra som skramlade precis lika mycket som en mycket större kärra brukar göra. Pysse-liten var mycket nöjd med den.

Pysse-litens vandring

Trollmor och trollfar var de första som kom fram till gläntan. Och stannade häpna … 
Den lilla granen hade fått guldpappersstjärna i toppen och på dess grenar brann nio ljus så stilla och vackert i vinterskymningen.
Trollmor och trollfar blev stående och bara såg …

Lilla Trulsas julgran

Över dörren stod det målat ”HEMMA”. Trulsa och Vippa hjälptes åt att stava ihop till det.
"Hemma, står det" sa Trulsa om igen.
Sedan såg hon sig omkring.
"Men vi är inte hemma" sa Pysseliten litet ängsligt.
"Nej, inte vi, inte" sa Trulsa. "Men vi vet ju var vi bor. Du ser ju gläntan, lilla Pysseliten. Och därborta är tant Troll-Sagas stuga. Men vem bor här?"

Pysseliten hittar en tråd

"Säg mig bara en sak" sa Solkatt "var tänker du leta efter solen?"
"Det vet jag inte än" sa Trulsa. "Jag tror att vi ser var hon gömt sig. Lite måste det väl lysa, där hon är."
Solkatt såg inte ut att tro mycket på det. Men han ville inte göra Trulsa ledsen. Därför teg han.

När Trulsa hittade solen

En dag i maj fick Pysseliten en splitter ny mössa.

Han fick den för att han tillsammans med sin mamma och pappa och lillasyster Pysselull skulle fara och hälsa på mormor och för att han så rysligt gärna ville ha en mössa. En mössa med skärm!

Pysselitens nya mössa

En fest! Det lät trevligt. Lilla Trulsa tittade genast upp och Solkatt, som slumrat till i solskenet, blev klarvaken med en gång.
"En fest?" undrade trollmor. "Vad då för fest?"
"En midsommarfest så klart" sa Pärla "En sådan som de har nere i byn."

Lilla Trulsas midsommar

På den ena sidan av stigen skuttade ekorren från träd till träd, hojtande allt vad han kunde.
På den andra sidan knatade Igge, grymtande och gormande.
Mitt emellan – ja, bara ibland, för då och då dök han in i blåbärsriset – lufsade en liten björn.
Inte en vanlig björn. Sådana som blir jättestora och farliga utan en liten björn. Som en leksaksnalle ungefär.

Pysseliten och lille Blå

"Titta, Pysseliten! Snäckor!"
På andra sidan av den lilla viken låg mängder av snäckor i den vita sanden. Förda dit av vind och vågor.
Att det var snäckor visste Trulsa. Tomtefar Julius hade en snäcka – en stor, stor – på hyllan hemma i sin stuga. Trulsa hade fått lägga den till örat och lyssna en gång. Längst där inne i snäckan hördes som ett sus …

Vad Trulsa hittade på stranden

Pysselitens mamma hade sagt, att han bara behövde känna igen några stycken svampar till en början. Han var ju så liten. De andra kunde han lära sig så småningom. Han fick titta på bilderna så länge.

Tre svampar skulle han lära sig känna igen. Två av dem var snälla och trevliga – men en var farlig!

Pysseliten i svampskogen

"Mor, det ligger ett lejon här utanför!!!"
Trollmor, som stod och rörde i morgongröten, log och skakade på huvudet.
"Du, lilla Trulsa, vad du kan hitta på …"

Lilla Trulsa och lejonet

Pysseliten såg på musen och så såg han på sitt tåg. Musen fick rum, det var inte tal om annat. Om man satte en av de öppna lastvagnarna närmast loket så skulle han sitta bra. Och kunde själv trycka på den där knappen så tåget gick i gång. Det var ju det roligaste.

Pysselitens leksakståg

Det började skymma. Månen hade stigit fram och stjärnorna glittrade allt klarare.
"Jag förstår inte det här" sa trollmor "Tomtefar brukar väl aldrig vara så här sen."
Och hon gick fram till fönstret och såg ut genom rutan. Men nej, ingen tomtefar med kälke så långt hon kunde se.

Lilla Trulsa och trollet Traske

Lilla Pysselull, som inte kunde hoppa så högt eller springa så fort, fick inte ha sin ballong lös i handen. Hennes mamma hade knutit fast den vid en av knapparna i hennes tröja. Men det var lika roligt i alla fall, tyckte Pysselull. Men sedan tyckte hon det inte längre. Så när ingen såg det lirkade hon upp knuten och fick loss ballongen! I detsamma kom en liten vindil, som också ville vara med och leka. Den tog fatt i ballongen och rörde den uppåt, uppåt …

Pysselulls röda ballong

Med en faslig fart fick Pysseliten av papperet – och blev väldigt snopen …
För det han såg var bara en konstig, platt, vit sak med svarta rutor.
"Du ska blåsa upp den!" ropade Muffe och hoppade upp och ner av iver. "Skynda dig, så vi får gå ut och ha skojigt med den."
"Blåsa upp den …?" undrade Pysseliten.
"Ja, det är ju en fotboll!" skrek Muffe och dansade runt på golvet.

Trulsa och Pysseliten - Bokserien

Trulsa och Pysseliten - Bokserien

Trulsa och Pysseliten-böckerna i ordning

Lyssna när som helst, var som helst