Vi minns våra haltande första steg, får kritik för vårt, ibland, snäva perspektiv, funderar över om det heter inläsare eller uppläsare, dissar en idé som är tänkt att erövra världen, får en rapport från förlagsgolvet och konstaterar att förlagsvärlden drabbats av en mental härdsmälta när de gör omslag till feelgood-romaner.

Avsnitt 100:

Vi vandrar längs ”memory lane” en kort liten sträcka och blir lite självgoda innan vi kammar till oss.

En lyssnare hörde av sig: skulle vi kunna bredda vår bevakning en aning och titta på fler aktörer i branschen? Med lätt rodnade öronsnibbar lovar vi bot och bättring.

Ingen fråga är för liten att fundera runt, visar det sig, när vi luftar en liten enkät som svarar på en fråga ingen av oss någonsin ställt oss.

Förläggaren tar chansen att uttrycka ett milt förakt för en affärsidé som har som mål att krossa streamingtjänsterna.

Vad händer på förlaget? Förläggaren ger oss en liten lägesrapport avbrutet för några korta reklamavbrott med starka adjektiv och ger oss en överraskande trend.

Journalisten är grinig och konstaterar att han måste ställa frågan: ”Får en feelgood-roman se ut hur som helst?” Eller: ”Varför har de så dålig fantasi på förlagen?” Förläggaren håller, konstigt nog, med.

Innehåll:

00 24 – Kommer du ihåg?

06 58 – Vi lovar bot och bättring

11 38 – Vad heter det egentligen?

13 52 – Hur kaxiga kan man bli?

21 12 – Vad händer på förlaget?

29 15 – Vaffö gör i på dette viset?

Böcker i avsnittet:

Vibeke Olsson – Molnfri bombnatt

Volker Weidermann – Mexico City 1941, Anna Seghers i exil

Sofia Rutbäck Eriksson – Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken, del 1 i Katarinas eminenta detektivbyrå

Tove Alsterdal – Slukhål