Lars Norén
Lars Norén (1944–2021) var en av Sveriges internationellt mest kända dramatiker. Hans pjäser spelas på scener runtom i världen, TV-uppsättningarna ses av miljontals tittare, och en ny Norénpjäs har ofta varit ett allmänt samtalsämne.
Men scenframgångarna har delvis kommit att skymma Noréns poetiska författarskap. Norén debuterade mycket ung med diktsamlingen Syrener, snö (1963), som följdes av De verbala resterna av en bildprakt som förgår (1964).
I början av 70-talet blev Noréns poesi mer sparsmakad. Nu inleddes i stället en mer personligt orienterad period, där diktningen tog form av privata dagboksfragment, dock utan att moraldiskussion, samhällsliv och politik förlorades ur sikte. Det språkliga arbete som Dagliga och nattliga dikter (1974), Dagbok (1976) och Nattarbete (1976) gjorde till livsprojekt kom därefter att allt mer koncentreras. Noréns poetiska författarskap kulminerade sedan i några av det sena 1900-talets mest fullgångna diktböcker – Order (1978), Murlod (1979), Den ofullbordade stjärnan (1979) och Hjärta i hjärta (1980), som också blev Noréns avsked till poesin.
Redan tidigt på 70-talet hade Norén närmat sig en scenisk gestaltning, exempelvis i TV-pjäser som Amala, Kamala (1971) och i hörspel för radio som Box Ett (1972). Fursteslickaren, hans debut som scendramatiker, sattes under skandalartade former upp på Dramaten 1973.
Med Orestes (1979) och Modet att döda (1980), två skådespel med starkt rituell och teatral klassisk prägel, återvände Norén till scenen. De delvis självbiografiska pjäserna Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud som sattes upp 1982 respektive 1983 och sedan sändes i två mycket uppmärksammade TV-uppsättningar 1984, blev det egentliga startskottet för Noréns berömmelse som dramatiker. Och med sviten ”Borgerliga kvartetter” som omfattade kammarspelen Höst och vinter, Bobby Fischer bor i Pasadena och Sommar nådde Norén ut till den breda publiken.
Bland det sammanlagt hundratal pjäser som Lars Norén skrivit kan därutöver särskilt nämnas "De döda pjäserna", som består av 14 pjäser, däribland En sorts Hades, och trilogin "Morire di Classe", inledd med Personkrets 3:1 som gav röst åt socialt utsatta på Stockholms gator; samt den omdiskuterade 7:3 som skrevs och uppfördes i samarbete med en grupp fångar. Under samlingsnamnet "Terminaler" har han skrivit en lång svit kortare pjäser med existentiell tematik samt fler pjäser av social/samhällelig karaktär, som Anna Politkovskaja In Memoriam, Kyla och Krig. Flertalet av dem har satts upp både i Sverige och utomlands. Under 2000-talet har Norén dessutom ägnat sig åt en mängd regiuppdrag av både egna och andras verk, såväl i Sverige som ute i Europa. Åren 1999–2007 var han konstnärlig ledare för Riks Drama, Riksteatern, och mellan juli 2009 och november 2011 konstnärlig ledare för Folkteatern i Göteborg.
2008 utkom Lars Norén med En dramatikers dagbok, ett verk som på drygt 1600 sidor spände över fem år av hans liv. Den följdes av en andra del i augusti 2013, En dramatikers dagbok 20052012. Hösten 2012 gav han med Filosofins natt ut sitt första skönlitterära prosaverk sedan 1970-talet, och i januari 2014 kom ännu en prosabok, Ingen. I samband med författarens 70-årsdag i maj 2014 utkom två volymer med sammanlagt ett fyrtiotal av hans senaste dramer. 2015 gav han ut Fragment, en samling om drygt femhundra textfragment, och i juni 2016 återkom Norén som poet med diktsamlingen Stoft. I augusti 2016 publicerades den tredje delen av hans dagbok, En dramatikers dagbok 20132015. En tredje prosabok, Efterlämnat, gavs ut 2017, och samma år kom också en ny samling textfragment, Fragment II. Hösten 2020 publiceras en fjärde dagboksvolym, En dramatikers dagbok 20152019.
Bland de priser och utmärkelser Lars Norén fått de senaste åren finns Stockholms stads hederspris 2015, Ferlinpriset 2016, Selma Lagerlöfs litteraturpris 2017 och Litteraturpriset till Pär Lagerkvists minne 2017.
Utgivning:
Syrener, snö (1963) De verbala resterna av en bildprakt som förgår (1964) Inledning nr: 2 till SCHIZZ (1965) Encyklopedi (1966) Stupor. Nobody knows you when you're down and out (1968) Salome, Sfinxerna. Roman om en tatuerad flicka (1968) Revolver (1969) Biskötarna (1970) I den underjordiska himlen (1972) Solitära dikter (1972) Kung Mej och andra dikter (1973) Dagliga och nattliga dikter (1974) Dagbok (1976) Nattarbete (1976) Order (1978) Murlod (1979) Den ofullbordade stjärnan (1979) Hjärta i hjärta (1980) Tre skådespel (1980) Två skådespel (1983) Endagsvarelser (1990) Och ge oss skuggorna (1991) Tre borgerliga kvartetter (1992) De döda pjäserna I-IV (1995) Personkrets 3:1 (1998). Skuggpojkarna (1999) Salome, Sfiinxerna (2001) En dramatikers dagbok (2008) Filosofins natt (2012) En dramatikers dagbok 20052012 (2013) Ingen (2014) Dramer (2014) Fragment (2015) Stoft (2016)
En dramatikers dagbok 20132015 (2016)
Efterlämnat (2017)
Fragment II (2017)
En dramatikers dagbok 20152019 (2020)
Albert Bonniers Förlag
Image: Bobo Ericzen
Lars Norén
Lars Norén (1944–2021) var en av Sveriges internationellt mest kända dramatiker. Hans pjäser spelas på scener runtom i världen, TV-uppsättningarna ses av miljontals tittare, och en ny Norénpjäs har ofta varit ett allmänt samtalsämne.
Men scenframgångarna har delvis kommit att skymma Noréns poetiska författarskap. Norén debuterade mycket ung med diktsamlingen Syrener, snö (1963), som följdes av De verbala resterna av en bildprakt som förgår (1964).
I början av 70-talet blev Noréns poesi mer sparsmakad. Nu inleddes i stället en mer personligt orienterad period, där diktningen tog form av privata dagboksfragment, dock utan att moraldiskussion, samhällsliv och politik förlorades ur sikte. Det språkliga arbete som Dagliga och nattliga dikter (1974), Dagbok (1976) och Nattarbete (1976) gjorde till livsprojekt kom därefter att allt mer koncentreras. Noréns poetiska författarskap kulminerade sedan i några av det sena 1900-talets mest fullgångna diktböcker – Order (1978), Murlod (1979), Den ofullbordade stjärnan (1979) och Hjärta i hjärta (1980), som också blev Noréns avsked till poesin.
Redan tidigt på 70-talet hade Norén närmat sig en scenisk gestaltning, exempelvis i TV-pjäser som Amala, Kamala (1971) och i hörspel för radio som Box Ett (1972). Fursteslickaren, hans debut som scendramatiker, sattes under skandalartade former upp på Dramaten 1973.
Med Orestes (1979) och Modet att döda (1980), två skådespel med starkt rituell och teatral klassisk prägel, återvände Norén till scenen. De delvis självbiografiska pjäserna Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud som sattes upp 1982 respektive 1983 och sedan sändes i två mycket uppmärksammade TV-uppsättningar 1984, blev det egentliga startskottet för Noréns berömmelse som dramatiker. Och med sviten ”Borgerliga kvartetter” som omfattade kammarspelen Höst och vinter, Bobby Fischer bor i Pasadena och Sommar nådde Norén ut till den breda publiken.
Bland det sammanlagt hundratal pjäser som Lars Norén skrivit kan därutöver särskilt nämnas "De döda pjäserna", som består av 14 pjäser, däribland En sorts Hades, och trilogin "Morire di Classe", inledd med Personkrets 3:1 som gav röst åt socialt utsatta på Stockholms gator; samt den omdiskuterade 7:3 som skrevs och uppfördes i samarbete med en grupp fångar. Under samlingsnamnet "Terminaler" har han skrivit en lång svit kortare pjäser med existentiell tematik samt fler pjäser av social/samhällelig karaktär, som Anna Politkovskaja In Memoriam, Kyla och Krig. Flertalet av dem har satts upp både i Sverige och utomlands. Under 2000-talet har Norén dessutom ägnat sig åt en mängd regiuppdrag av både egna och andras verk, såväl i Sverige som ute i Europa. Åren 1999–2007 var han konstnärlig ledare för Riks Drama, Riksteatern, och mellan juli 2009 och november 2011 konstnärlig ledare för Folkteatern i Göteborg.
2008 utkom Lars Norén med En dramatikers dagbok, ett verk som på drygt 1600 sidor spände över fem år av hans liv. Den följdes av en andra del i augusti 2013, En dramatikers dagbok 20052012. Hösten 2012 gav han med Filosofins natt ut sitt första skönlitterära prosaverk sedan 1970-talet, och i januari 2014 kom ännu en prosabok, Ingen. I samband med författarens 70-årsdag i maj 2014 utkom två volymer med sammanlagt ett fyrtiotal av hans senaste dramer. 2015 gav han ut Fragment, en samling om drygt femhundra textfragment, och i juni 2016 återkom Norén som poet med diktsamlingen Stoft. I augusti 2016 publicerades den tredje delen av hans dagbok, En dramatikers dagbok 20132015. En tredje prosabok, Efterlämnat, gavs ut 2017, och samma år kom också en ny samling textfragment, Fragment II. Hösten 2020 publiceras en fjärde dagboksvolym, En dramatikers dagbok 20152019.
Bland de priser och utmärkelser Lars Norén fått de senaste åren finns Stockholms stads hederspris 2015, Ferlinpriset 2016, Selma Lagerlöfs litteraturpris 2017 och Litteraturpriset till Pär Lagerkvists minne 2017.
Utgivning:
Syrener, snö (1963) De verbala resterna av en bildprakt som förgår (1964) Inledning nr: 2 till SCHIZZ (1965) Encyklopedi (1966) Stupor. Nobody knows you when you're down and out (1968) Salome, Sfinxerna. Roman om en tatuerad flicka (1968) Revolver (1969) Biskötarna (1970) I den underjordiska himlen (1972) Solitära dikter (1972) Kung Mej och andra dikter (1973) Dagliga och nattliga dikter (1974) Dagbok (1976) Nattarbete (1976) Order (1978) Murlod (1979) Den ofullbordade stjärnan (1979) Hjärta i hjärta (1980) Tre skådespel (1980) Två skådespel (1983) Endagsvarelser (1990) Och ge oss skuggorna (1991) Tre borgerliga kvartetter (1992) De döda pjäserna I-IV (1995) Personkrets 3:1 (1998). Skuggpojkarna (1999) Salome, Sfiinxerna (2001) En dramatikers dagbok (2008) Filosofins natt (2012) En dramatikers dagbok 20052012 (2013) Ingen (2014) Dramer (2014) Fragment (2015) Stoft (2016)
En dramatikers dagbok 20132015 (2016)
Efterlämnat (2017)
Fragment II (2017)
En dramatikers dagbok 20152019 (2020)
Albert Bonniers Förlag
Image: Bobo Ericzen
عربي
المملكة العربية السعودية
