App Store

Google Play

{{seriesTitle}} - De serie

NL - Details page - Device banner - 894x1036

Onbeperkte toegang tot een oneindige bibliotheek vol verhalen - allemaal in 1 app. 

Luisteren én lezen

Bente Pedersen

Han stod i västanvinden och längtade hem. Sedolf var snart tillbaka hos Ida, de långa månaderna på Lofotshavet var över. Ida var som förr, varm och vacker, men ändå annorlunda, som om något hade skett. Hemma på näset var det stora förändringar, kärleken hade vänt upp och ner på deras liv. Men kärleken har många ansikten, precis som sorgen. Och uppe på fjället jagade lodjuret, och det bådade inte gott...

My Holmsten

Storyside

Raija

I sorgens skuggor

Agneta Markby

Majas man var på väg hem till Finland. Landsflykten var över. Men han var inte ensam då han kom, tillsammans med honom var Mannen med masken. Mannen som var död men ändå levde. Hade bara det gamla lusthuset kunnat tala! Men det höll tyst med sina hemligheter. Trots detta visste alla att en dag skulle sanningen bli avslöjad - och vad skulle då ske?

Mannen med masken

Givetvis skulle de ha väntat med Finlands-turen till våren, men det gick inte att stoppa Ida. Så hon, Sedolf och lillpojken trotsade vintervädret och gav sig iväg. Men ju närmare målet de kom, desto oroligare blev Ida. Hon hade fortfarande den märkliga drömmen om guldfågeln. Drömmen försökte anförtro henne en hemlighet, något som Ida inte var säker på om hon ville veta...

Guldfågeln

Legenden om Yumala levde ännu i landet vid Dvina, gudinnan som stod på sin höjd i skogen i tusen år - och försvann. Evgenij hade berättat historien för Raija, och plötsligt började hon se saker. Hon såg människor från en annan tid, som hade varit borta i generationer. Vad var det de ville berätta för henne? Var det en dröm - eller hade det verkligen skett?

I främmande fotspår

Raija kände att något var fel så fort hon såg matrosen stå i dörren. -Det är myteri ombord, sa han och såg på henne med ögon lika gröna som havet. Raija förstod genast allvaret i situationen. Evgenij, hennes man, var inte hemma, och det var Evgenijs båt det rörde sig om. Raija visste att matrosens förslag om att slå ner upproret, var ett spel på liv och död. Men hon valde att följa honom. Det var något hos honom som gjorde att hon inte kunde säga nej, även om hon ville...

Myteriet

Mitt i natten knackade det på dörren. Antonia som väntade en annan, trodde hon visste vem det var. Men utanför stod en främling. -Vem är du? frågade hon den mörka skuggan av en man. -Jag har en hälsning från en som kallade dig Antonetta, svarade han. Antonia kände det som om marken försvann under hennes fötter. - Inte detta, inte nu... På andra sidan staden satt Raija och kände att något var galet med hennes väninna, fruktansvärt galet. Men vad var det som hade hänt, och hur kunde Raija hjälpa henne?

Fredlös

Raija fick en chock då den främmande flickan pratade med henne, och hon förstod vad hon sa! Hur kunde Raija förstå norska - vad hade Evgenij dolt för henne? Raija kunde fortfarande inte minnas sitt förflutna. Men i drömmarna såg hon personer, landskap, en man med gröna ögon...som hon visste att hon hade känt. Vad skulle ske med "tsarinnan", som folk i Arkhangelsk kallade henne, den dagen hon kom ihåg sitt förflutna? Och den dagen närmade sig hela tiden...

Tsarinnan

Tillsammans med den fredlöse Gregorij bodde Antonia i en enkel stuga. Hon tänkte mycket på Raija - på alla de sina i Arkhangelsk - men hon hade lämnat allt för kärlekens skull. Nu väntade hon barn, men visste ännu inte att guldgudinnan från Raijas dröm skulle korsa hennes väg. Hon visste inte heller att den vackra Kati, schamanens dotter, skulle gripa in i hennes liv på ett sådant sätt. Ja, mer än det - Kati förde henne till ett främmande, farligt land. Men ännu visste Antonia ingenting om detta...

Schamanens dotter

Ett långt år var slut. För Antonia och Anastas hade det varit ett underligt, nästan overkligt år. Tillsammans var de nu på väg tillbaka till Arkhangelsk, tillbaka till det gamla, till Raija och alla minnen... Men först måste de ofrivilligt fira bröllop, och där detta skedde var seden att bröllopsnatten skulle beskådas av alla. Den skulle alla uppleva. Festen blev vildare och vildare, men båda visste att de måste klara detta, måste stålsätta sig. Annars kom de aldrig hem till Arkhangelsk.

Vägen hem

Antonia var tillbaka i Arkhangelsk. Det kändes bra, men samtidigt skrämmande. Många fördömde henne - hon som hade rest ifrån man och barn för kärlekens skull. Mest spänd var Antonia på mötet med dottern Olga, som hade bott hos Raija och hennes familj i över fyra år. Skulle dottern känna igen henne? Vad skulle hon säga - Raija? Antonias frågor var många - och snart skulle hon få svar...

I nöd och lust

Raija hade rest för att finna Anastas, Antonias vän, för att berätta för honom att ingen kärlek varar för evigt. Men resan blev annorlunda än hon hade tänkt sig - nya känslor väcktes till liv inom henne. Hon mötte en man som sa: - Det är du som har mitt hjärta. Du är himlen i mitt inre - och du är en annan mans kvinna... Raija visste att kärleken varken kan målas eller vägas, men hon visste inte vad hon skulle säga till sin man när hon kom hem.

Annan mans kvinna

Lina hade fått veta att skutorna från Arkhangelsk var på väg. Snart skulle Oleg komma - och kanske göra anspråk på lille Olai - deras son. Lina visste inte vad hon skulle göra, men så tog hon ett beslut. Hon flydde in i en annan mans armar - hon reste till sommarlandet där dag och natt går i ett...

Sommarlandets skuggor

Raija slöt ögonen och såg framför sig en karg och brant kust. Det var inte Ryssland, inte Arkhangelsk. De skrämmande bilderna kom oftare nu, också i drömmarna, och Raija visste att de hörde ihop med verkligheten. Hon såg barn, och män hon hade känt, kanske älskat... Hon öppnade ögonen och såg ut över Kvitsjön, ryste och kunde inte skaka av sig den onda föraningen hon kände. Då såg hon skutorna komma in och hon visste att något skulle ske - ganska snart...

Drömsyner

Raija stod i blåsten och stirrade ut över sjön. Man och barn var på väg västerut, och hon var ensam, hela sommaren. Hon stod i blåsten i hamnen. Lodjan som bar hennes namn skulle segla. Plötsligt fick hon syn på Vasilij. Vad gjorde han här? Raija trodde hon kunde gissa sig till svaret. - Trolldom, sa Vasilij. - Svartkonster. Magi. Man ska passa sig för sådana krafter, både i västerled och här. Han visade fram sina händer - och Raija rös. Hon visste inte vilket som skrämde henne mest, Vasilijs hemkomst - eller trolldomen...

I västerled

Natalia var ett vinterbarn, född tillsammans med stormvinden från norr. Raija tyckte hon var det vackraste barn hon hade sett. Vacker som en liten prinsessa var hon, och som alla barn så vände hon upp och ned på deras värld. Natalia var ovanlig från det hon kom till världen, och Raija visste inte vad hon skulle tro. Vem var det barnet pratade med, och vem var det hon såg? Ett barn kan ju inte vara synskt...

Himmelsbarnet

Det blev stor uppståndelse hos Raija på näset då Elise och hennes man återvände hem från Finland. Så mycket skulle berättas - och natten gick över till dag utan att de märkte det. Speciellt Ida var glad över att återse sin syster efter så lång tid. Men lyckan kanske var för stor för att vara... Då den främmande båten dök upp som ett ont tecken, och dimman kom smygande från havet, fick den glada sommarnatten en underton av gråt. Även Idas glada skratt tystnade då hon anade vad som kunde ske...

Genom tårar

Norrskenet sprakade över dem - frostgult och tindrande från himlarand till himlarand. De trånga gränderna i Arkhangelsk låg runt dem, och huset de letade efter, var litet och förfallet. Skenet från en lampa letade sig ut mellan träplankorna. Mikhael och Olga var fångade i en nattlig mardröm de inte kunde fly ifrån. Ingen kunde hjälpa dem - inte ens Raija. Bara de kände till hemligheten om mannen som satt inspärrad i ett kloster, och tillsammans hade de funnit lösningen...

Redarens son

Raija stod vid relingen och spejade mot land. Det var många år sedan hon hade varit här i fjorden. Länge sedan hon hade varit på denna plats som varit höljd i glömskans mörker. Raija var fortfarande en vacker kvinna. Håret var svart, ögonen gnistrade ännu som om de var av kol. Men hon var ändå en annan. Hur skulle de ta emot henne på näset? Vad skulle den man som hon var gift med en gång, säga - han som trodde hon var död? Livet och kärleken har många irrgångar, och Raija hoppades bara att det inte var försent...

Flyttfågeln

Raija och hennes familj bestämmer sig för att återse Finland igen, innan släkten dör och det är för sent. Lyckan över att se de närmaste igen är stor, men det verkar som om eld förföljer Raija och hennes barn. Under en dramatisk brand måste Raija ta tillvara alla sina speciella egenskaper för att hjälpa de skadade. Men gränsen till landet bortom drömmarna är nära. Raija vandrar i landet med det gula ljuset - och kanske måste någon offras för att hon ska lyckas att vända tillbaka...

Det gula ljuset

Ringen var sluten - Raija var tillbaka hos Reijo, sin ungdoms kärlek. Det hade varit många män i Raijas liv, och alla hade inte gjort henne lycklig. Mik´kal var den förste, han var himmelsfågeln i hennes liv, mannen hon aldrig kunde glömma. Men hos Reijo fann Raija trygghet och samhörighet, han hade aldrig svikit henne, utan älskat henne för att hon var den hon var. Ändå kände Raija att ingen kan fly från sitt eget öde, att detta okända som drog i henne, snart skulle föra henne över gränsen till en annan värld...

Fågelns flykt

Agneta Näslund

Raija är en romanserie om ett stormigt och gripande livsöde i 1700-talets Norden. Nöden i det krigshärjade Finland tvingade föräldrar att "sälja" sina barn till familjer i Nord-norge. På så sätt kom Raija till sitt nya hemland. Raija är äventyrsromaner, men även berättelser om en tid och ett folk som vi sällan finner i historieböckerna.


Raija - De serie

Raija - De serie

Raija-boeken op volgorde

Luisteren én lezen