Vägen till hälsa

Det är hög tid att bygga broar mellan den västerländska medicinen och den alternativa läkekonsten. Vi borde ta de bästa delarna ur olika system och integrera dem, menar författaren. I denna personliga bok berättar hon om sitt möte med österländsk medicin. Under en vistelse i Indien lärde hon känna den ayurvediska behandlingstraditionen och blev där, till sin förvåning, botad från kronisk astma.

Christina Doctare efterfrågar nytänkande i den svenska vården och visar på behovet av en integrativ medicin för att minska ohälsan i vårt land. Människan måste ses som en helhet – en nödvändig förutsättning för läkande och hälsa.

Den svenska hälso- och sjukvården får inte isolera sig från den utveckling som pågår i samhället, påpekar författaren. En bred allmänhet i Sverige är redan intresserad av komplementära och alternativa medicinska metoder. Vi måste därför ställa oss mer ödmjuka inför andra medicinska traditioner än de västerländska. Självklart måste alla dessa olika medicinska system utvärderas, men på sina egna meriter. Den integrativa medicinen är på stark frammarsch i bland annat USA, och där bedrivs forskning vid högt ansedda universitet som Harvard Medical School och Arizonauniversitetet. Men Sverige befinner sig fortfarande i jumboligan i detta avseende. Det vill författaren ändra på.

Christina Doctare är läkare, författare och samhällsdebattör. Hon har under sin långa medicinska bana varit bl a barnläkare, medicinalråd vid Socialstyrelsen och drivit en mottagning för stressade och utbrända människor. Hon har haft flera internationella uppdrag i krigssituationer och varit Sveriges representant i Europarådets kommitté mot tortyr i Strasbourg. Hon är känd för att ha varit den som först rapporterade om de systematiska våldtäkterna i kriget på Balkan. Hon är en ofta anlitad föredragshållare och har varit inbjuden gästföreläsare vid Harvarduniversitetet.

© 2012 Storyside (Äänikirja): 9789127027046
© 2010 Natur & Kultur (E-kirja): 9789127128477

Julkaisupäivä

Äänikirja: 1. marraskuuta 2012
E-kirja: 1. heinäkuuta 2010